Maanedsskrift for litteratur, Volum 41830 |
Altres edicions - Mostra-ho tot
Frases i termes més freqüents
adskillige aldeles almindelige Alterbog altsaa anføre angaaer Anmelderen ansees antage Arbeide Astronomer Autonomie bekjendt bemærke Bemærkninger Bestemmelse bestaaende bevise Bigamie Birker blive blot bør baade Deel derfor derimod dersom derved Digter Dualismen endog enkelte Erik Glipping Erik Menved Eriks Lov finde Forandring Forbrydelser Forf Forfatteren Forhold Formularer Forordning forskjellige Følelse Følge første gamle give giøre gjeldende Gjenstand Grund gaae gaaer Halley havt Hensyn Hertugdommene hiin Historie hvori hvorledes høiere hører især Jagttagelser Jernbyrd Jorden Jydske Lov Kirke Kong Kraft lade ligesaa Liturgie lærde Lære Læsere meer meest Mening menneskelige Mnemosyne Maade maae maaskee maatte Naturalismen neppe ning nyere nødvendig Oversættelse poetiske Prof Ritual ſamme Sandhed Shakspeare sidste ſig ſin Skole Skrift ſom Sprog Stadsret Sted staaer svenske Sprog synes sætte søge ſaa saadan saaledes Theorie Tilfælde troe troer Tugthuus Udtryk Undersøgelse Valdemar Vaudeviller videnskabelige vigtige virkelig Visby vise Værk yttrer ældre øvrige Aand
Passatges populars
Pàgina 153 - Vad du ej klart kan säga, vet du ej; med tanken ordet föds på mannens läppar: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Den sanna vishet liknar diamanten, en stelnad droppe...
Pàgina 152 - Självständig kraft är mannens första dygd. Fast skall han stånda som en Herkulsstod, på klubban lutad, höljd i lejonhuden. Det lösa vacklandet, den blinda lättron är dagens kräfta uti unga sinnen; hon fräter tanken bort ur hjärnans kamrar, och mod och styrka ur det fria bröst.
Pàgina 143 - Döm ej strax den vilseförda, stolte broder, med förakt! Icke vägde du den börda ödet på hans skuldra lagt. Icke talde du de strider, som han stridde för sin dygd; icke vet du hvad han lider af sin ånger, af sin blygd. Du, som hämnd och hat förkunnar i din egen himmels namn, ser du icke, himlen unnar rum åt alla i sin famn. Om den slutna evighetens dolda rådslag hvad vet du P Hvem har mätt barmhertighetens bottenlösa djup ännu?
Pàgina 153 - Men tro ej allt hvad skeppare förtälja om oerhörda ting, som de erfarit, om verldens gåta, ändtligt löst af dem, och om den vises sten, som de ha funnit. De arme dödlige! Den vises sten i knappen sitter på Allfaders spira, och menskohänder bryta den ej lös. Förgäfves mana de den höga sanning med mörk besvärjningsformel; just det mörka fördrar hon icke, ty hon bor i ljuset.
Pàgina 153 - Febi sol, klar var hans källa, den kastaliska. Hvad du ej klart kan säga, vet du ej; med tanken ordet föds på mannens läppar: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
Pàgina 145 - Räck oss handen, vägra ingen, låt hvar glädje, som du njöt, flyga genom brödraringen liksom en elektrisk stöt! Om du lider, om du faller misskänd, utan tröst och hopp, genom lifvets fängselgaller se i öppna himlen opp, der hvar hatfull själ, hvar bitter, svartnar som en slocknad brand...
Pàgina 153 - ... beundrar. Helt visst i tankens stilla verldshaf än der ligga många obekanta öar, och mången stjerna speglas der kanske, ej hittills upptäckt utaf forskarns öga. Kan du ej plöja sjelf de djupa .vågor, så lyssna villigt till de vises röster, de vidtberestes, som med säkra tecken tillbakavända från de nya landen. Men tro ej allt hvad skeppare förtälja om oerhörda ting, som de erfarit, om verldens gåta, ändtligt löst af dem, och om den vises sten, som de ha funnit.
Pàgina 152 - Verlds-anden verkar genom menskokräfter, och af det spridda ringa fogar han med konsterfarna händer hop det stora. Så' bringom villigt till hans haf af ljus vår ringa gnista, till hans gudakrafter vår menskokraft! — Ty det är kraft och klarhet, som Febus fordrar af de kransade. Den samme gud, som tände dagens fackla, var äfven guden med det gyllne svärd, med silfverbågen, hvilken fälde Python.
Pàgina 155 - Polarresan. jjLrött att gissa och att fråga, forskarn vill till polen tåga. Icke vill den djerfve stanna, förr'n han står på jordens panna och ur varelsernas graf mäter jord och himmel af. Nu på Nordens haf han gungar. Sjö-kon solar sina ungar på ett isberg. Hvita björnen brummar der, der fiskar örnen.